5 januari 2023
Ny novell: Maj av Ali Smith
Den 1 mars ger Vide förlag ut Ali Smiths novell Maj, en berättelse om den förvandlande förälskelsen till ett träd och den andra i en serie översatta noveller där människans relation till naturen står i centrum. Den flerfaldigt prisbelönta och Booker-nominerade skotska författaren och dramatikern är bland annat känd för sin samtidsskildrande årtidskvartett, romanerna Höst, Vinter, Sommar och Vår, utgivna på svenska av Bokförlaget Atlas.
Fram till den 2 februari 2024 kan novellen förhandsbeställas för 80 kr + frakt. Skicka ett mejl med dina adressuppgifter till info@videforlag.se.
Om Maj:
Man kan inte ha ett träd i ett hus, säger jag.
Jo, det kan man visst, säger du. Jag har kollat upp det. Det gäller bara att det får tillräckligt med vatten och att bin kan pollinera det. Vi behöver skaffa några bikupor också. Är det okej?
Med humor, värme och sin säregna stil väver Ali Smith samman myt och verklighet till en berättelse om den förvandlande förälskelsen till ett träd.
Ali Smith, född i Inverness, Skottland 1962, är författare, dramatiker, journalist och litteraturvetare. Hon har översatts till över trettio språk. Novellen Maj publicerades första gången i novellsamlingen The Whole Story and Other Stories.
Foto: Sarah Wood
28 november 2023
"I en novell måste allting vara på rätt plats" – en intervju med Sara Baume
En januarikväll fick jag ett infall och skrev till en av mina favoritförfattare. Jag berättade vad hennes böcker betytt för mig, att jag hade läst hennes första roman Spill Simmer Falter Wither högt för min man om kvällarna under vår första vårvinter tillsammans. Utan något större hopp om ett svar frågade jag också om jag fick översätta någon av hennes noveller. Tio månader senare kan jag hålla Sjötungans sång i min hand, en liten bok som inte hade funnits om jag inte hade vågat fråga. Under vårt samarbete passade jag på att ställa några fler frågor till Sara Baume, om bakgrunden till novellen, om att bli översatt och om novellen som uttrycksform.
Du har själv bott i det lilla samhället där Sjötungans sång, som du skrev för snart tio år sedan, utspelar sig. Vill du berätta mer om den här tiden och var du hittade beståndsdelarna till novellen?
Utgångspunkten för novellen är sjötungan, en sorts plattfisk som är känd för att den är så svår att fånga med spö. Min partner, som är en hängiven strandfiskare, berättade om den här fisken för mig, om hur mystisk den är och hur liten sannolikheten att någonsin stöta på en levande sjötunga är, och jag blev helt förtrollad. Alla fiskerelaterade detaljer kommer från min partner; det skulle definitivt inte ha blivit någon novell utan hans hjälp! Sedan känns det väldigt naturligt för mig att skriva om hundar. När den här novellen skrevs hade jag just adopterat min första hund från ett djurhem, så det utbredda djurplågeriet i Irland var också något jag tänkte mycket på vid den tiden. Det regnar mycket i novellen, så jag är ganska säker på att jag skrev den en regnig vinter, eftersom jag nästan alltid lånar det väder jag ser utanför mitt fönster när jag skriver. Och nedervåningen i huset där vi bodde, och där novellen utspelar sig, brukade svämma över när det var hög nederbörd och högvatten samtidigt. Tidvattnet steg upp mellan klinkerplattorna i köket, precis som i novellen.
Dina böcker har översatts till flera språk. Hur har den processen varit för dig?
Jag tycker alltid att det är lika fascinerande att arbeta med översättare. För mig är det viktigare att mina meningar blir så vackra som möjligt på det andra språket än att de behåller sin exakta bokstavliga betydelse, så jag har ett stort förtroende för mina översättare. Och eftersom de flesta har uppmärksammat fel som jag själv har gjort i engelskan har jag lärt mig mycket av processen!
Sara med en av sina hundar Tove, döpt efter Tove Jansson.
Foto: Kenneth O' Halloran
Du har beskrivit din skapandeprocess som att du samlar på små observationer som du senare pusslar ihop till en berättelse eller ett konstverk. Vad har du observerat den senaste tiden?
Just nu skriver jag om min vän som är konstnär, så det har dels varit mycket detaljer från hennes målningar och arbetsprocess, dels en dokumentation av vår vänskap, våra snirklande samtal och vanliga dagar när vi promenerar, äter eller simmar tillsammans.
Vad är roligt och svårt med att skriva noveller?
Att skriva noveller var ett bra sätt för mig att lära mig att skriva prosa. I en novell måste allting vara på rätt plats; det finns ingen plats för svammel. Men sedan jag skrev klart min första roman har jag knappt skrivit några noveller. Antingen har jag inga idéer, eller så gör formen mig av någon anledning osäker.
Har du läst några bra noveller på sistone?
Jag lyssnar på noveller betydligt oftare än jag läser dem. Jag är ute och går med mina hundar flera timmar om dagen och gillar verkligen The New Yorkers litteraturpoddar, så om jag utgår från vad jag har lyssnat på den senaste tiden skulle jag rekommendera The Stuntman av Rachel Cusk och Invisible Bird av Claire-Louise Bennett från podcasten The Writer’s Voice.
31 oktober 2023
Omslag som lämnar utrymme för fantasin – en intervju med illustratören Lisa Benk
Under det närmaste året kommer Vide förlag att släppa tre noveller där människans relation till naturen på ett eller annat sätt står i centrum. För att knyta ihop de tre böckerna visuellt har jag tagit hjälp av omslagsillustratören Lisa Benk. Här berättar hon om sitt arbete och hur omslaget till Sjötungans sång av Sara Baume växte fram.
Hur blev du omslagsillustratör? Vad är det roligaste med ditt arbete?
Efter estetisk linje på folkhögskola gick jag en utbildning i Grafisk design och kommunikation på universitetet. Det var en bred utbildning med många olika tänkbara yrkesval. Jag kände nog tydligare vad jag inte ville: jobba med reklam. På utbildningen fanns det inte mycket utrymme för konstnärliga utsvävningar, och det skavde nog rätt mycket i mig. Så när jag var klar sökte jag mig mot något mer kulturellt och halkade in på det lilla förlaget Novellix, där jag till en början hade praktik. Man kan nog säga att det var tiden på Novellix som var min skola i bokformgivning. Boken är en produkt som ska paketeras för att locka och säljas, men man kan göra nästan vad som helst med den. Frihet men inom någon slags ram, det gillar jag.
Det roligaste är när man börjar läsa något man verkligen gillar och alla idéer (förhoppningsvis) kommer upp i huvet. Att sätta sig ner och skissa ut dem. Jag tycker också det är väldigt roligt att testa olika sätt att rita på, många tycker jag har en väldigt tydlig stil, men för mig är det en blandning av många olika manér, och det är viktigt för mig att inte låsas vid ett specifikt uttryck. Sen är det alltid en kick när man får positiv feedback på skisser man skickat och extra kul när förlaget gillar ens egen favorit!
Vill du berätta om din arbetsprocess och hur omslaget till just Sjötungans sång växte fram?
Det är lite olika beroende på hur briefen från förlaget ser ut. Om det redan finns en tanke om stil eller motiv – eller inte. Läser jag boken brukar jag göra små anteckningar av scener eller objekt som kan vara betydelsefulla. Antingen brukar jag börja med att klippa former av olika papper eller pensla med svart bläck för att komma igång, men lika ofta skissar jag digitalt, men ändå med penna, i programmet Procreate på min iPad. Och just för den här typen av bild passade det mediet bäst.
Eftersom det är digitalt och man kan plocka bort och lägga till objekt relativt enkelt så handlade den här processen ganska mycket om att plocka bort. Jag gjorde först en mycket mer detaljerad bild men det landade i en tom stol. Och det blir ju mer intressant för den som plockar upp boken och ännu inte har läst, att det lämnar utrymme för den egna fantasin och mest sätter en stämning. Det är väl något jag fick med mig från min utbildning, att man inte ska sluta cirkeln helt, utan gärna lämna lite för betraktaren att fylla i själv.
Eftersom det ska bli tre olika noveller till slut, som ska hänga ihop formmässigt, kändes det kul att få in ett element som kunde finnas med på alla tre omslagen. Något som är samma men ändå olika. Det blev en form som kommer kunna gestalta helt olika saker i de olika novellerna, och det tycker jag är en himla kul kraft med illustration – att man kan skruva till verkligheten och att ett och samma objekt kan bli något helt annat bara det byter sammanhang.
Se bokomslaget växa fram i en liten film:
Vilken sorts böcker tycker du själv om att läsa? Har du upptäckt några favoriter genom ditt arbete?
Jag läser gärna romaner, en favorit är Senseis portfölj av Hiromi Kawakami som jag gjorde för bokförlaget Tranan. En ljuvligt stillsam relationsberättelse om en lärare och hans gamla elev. Sen har det blivit många noveller, och novellen är ju ett fantastiskt sätt att upptäcka författare på: Åtrå av Bodil Malmsten, Öknens alla blommor av Per Olov Enqvist och Det finns en skräck på bottnen av Märta Tikkanen för att nämna några! Och så förstås Sara Baume. Jag gillade verkligen Sjötungans sång, så tack för att jag fick upptäcka henne.
*
Se fler av Lisas bokomslag och illustrationer på hennes hemsida.
5 oktober 2023
Novell: Sjötungans sång av Sara Baume
Den 20 november släpps Vide förlags första novell, Sjötungans sång av irländska konstnären och författaren Sara Baume, som utnämndes till en av Storbritanniens bästa unga författare av tidskriften Granta våren 2023.
Sara Baume tilldelades Davy Byrnes Irish Writing Award 2014 för novellen Sjötungans sång och debuterade som romanförfattare året därpå med Spill Simmer Falter Wither. Hennes andra roman A Line Made by Walking kom ut 2017, följd av essäboken handiwork 2020 och romanen Seven Steeples 2022. Samtliga böcker har nominerats till en rad litterära priser och översatts till flera språk, men det här är det första verket av Sara Baume som har översatts till svenska.
Om Sjötungans sång:
Det är bara på söndagarna som hon slutar önska att tiden gick fortare. Det är bara i vadarbyxor med saltvatten upp till midjan som hon känner sig lugn, tröstad av trycket från havet. Det är bara när hon väntar på att det ska nappa som hon nöjer sig med att inte göra något annat än att vänta.
I den lilla kuststaden där avloppsvattnet sprutar rakt ut i havet och toalettrullen på pubens damtoalett inte byts ut på ett helt år drömmer Phil om en fisk som är näst intill omöjlig att fånga. Sjötungans sång skildrar en vinter då det stormar värre än någonsin, hundar försvinner under mystiska omständigheter och vardagens grådis mörknar till nattsvart.
