Next Prev
 

Menu

En intervju med Al Brookes

portrait-3

Hösten 2014 läste jag de första sidorna av The Gift of Looking Closely och blev förälskad i Al Brookes sätt att se på världen. Två år och hundratals timmars arbete senare har min svenska översättning av hennes roman långsamt börjat nå ut till nya läsare. För någon vecka sedan intervjuade jag Al om hennes skrivprocess och tankar bakom romanen.


Det som andra inte ser är skriven i andra person och utmanar läsaren att verkligen se världen genom Claires ögon. Hur kändes det att skriva en roman ur det här perspektivet? Blev berättelsen mer intensiv även för dig som författare?

Det kändes väldigt naturligt för mig att skriva på det här sättet – mycket mer naturligt än att skriva i första eller tredje person. Och visst blev det mer intensivt. Genom att skriva ”du” hela tiden kändes det som att fick jag ett mer intimt förhållande till läsaren. Som om jag bara berättade historien för en person.

Skogen och plantskolan där Claire arbetar är viktiga miljöer i romanen. Vad betyder naturen för dig och hur har den påverkat ditt skrivande?

Naturen är helt enkelt det vackraste som finns. Särskilt på nära håll. Så naturen har nog utmanat mig att sätta ord på hur jag ser den. Jag vill att du ska kunna se det jag ser.

När bestämde du dig för att Claire skulle se spöken? Hade du planerat det från början eller dök de upp på vägen?

Jag hade inte alls planerat att skriva om spöken. Nanny Bee dök upp först, och sedan kom de andra. Ärligt talat är jag fortfarande osäker på om Claire verkligen ser spöken eller om hon bara hittar på dem. Kanske är de bara ett ensambarns märkliga låtsaskompisar? Jag vet inte.

Vad var det svåraste och roligaste med att skriva Det som andra inte ser – och varför tror du att det tog tio år att skriva klart den?

Den största utmaningen var att jag redan jobbade som frilansskribent, för det mesta under hård tidspress. Ofta hade jag ingen kreativ energi kvar när jag var ledig. Det är en av anledningarna till att boken tog så lång tid att skriva. Dessutom var det min första roman. Jag hade aldrig skrivit klart en hel roman förut, och jag trodde nog inte riktigt att den kunde bli färdig. Eller så kanske jag inte var redo att kliva in i rollen som någon som hade skrivit en roman – det var lättare att vara någon som fortfarande höll på att skriva. Men det var underbart när den till slut blev färdig. Och det är roligt varje gång jag får höra att någon tycker om den.

Ungefär samtidigt som du blev klar med Det som andra inte ser fick du själv en cancerdiagnos. Hur var det att släppa en bok samtidigt som du kämpade mot cancer?

Cancern motiverade mig verkligen. Jag ville inte lämna den här jorden innan jag hade fått ut den här boken i världen. Jag är tacksam över att sjukdomen hjälpte mig att fokusera på det som var viktigast. Och jag är tacksam över att jag har blivit helt frisk.

Vill du berätta om din skrivargrupp och hur ni stöttar varandra?

Vi lärde känna varandra under en tvåårig kurs i kreativt skrivande på Sussex University. När kursen var slut ville vi fortsätta träffas, och det har vi gjort i ungefär femton år nu. Vi skriver tillsammans och turas om att hitta på övningar. Och så läser vi upp våra senaste alster för varandra. Men vi är nog inte riktigt lika seriösa som vi var i början – då gav vi alltid varandra hård kritik. Nu för tiden fokuserar vi mer på att uppmuntra än att kritisera och försöker framför allt stötta varandra att skriva så mycket som möjligt!

Hur har ditt förhållande till skrivande utvecklats genom åren?

Jag minns att det var mycket lättare att skriva när jag var liten – orden bara kom och jag tänkte inte så mycket på vad andra skulle tycka. När jag började jobba som frilansskribent kvävdes den där spontaniteten. Plötsligt behövde vartenda ord vändas och vridas på. Jag lyckades till viss del släppa det under arbetet med Det som andra inte ser, men jag skulle nog fortfarande kunna ta större risker och mindre hänsyn med min röst. Jag vill ge den större utrymme i min andra roman.

Vad ser du fram emot just nu?

Jag ser verkligen fram emot nästa roman – jag tycker så mycket om berättelsen och de märkliga karaktärerna som har börjat växa fram. Och jag tror att den kommer att gå lättare att skriva än den första!

Al's writing desk

Al Brookes skrivbord


Den här intervjun är en del av en bokcirkelguide som du kan ladda ner om du vill diskutera Det som andra inte ser i din bokcirkel. Där kan bokcirklar dessutom beställa romanen till rabatterat pris.

Nästa vecka kommer en intervju med den finske fotografen Joni Niemelä som har tagit den fantastiska omslagsbilden till Det som andra inte ser.

Kommentera

Your email address will not be published.

*